Hotellet

har en lång, lång, lång terrass på sjunde våningen som vi delar med de övriga gästerna. Där sitter Kjell Bergqvist och dricker kaffe, rapporterar svärmodern.

Och mycket riktigt: när jag en stund senare blir nedskickad till det sedan länge stängda frukostrummet på jakt efter bra frukt att ge bebisen och kaffe till svärmodern går KB ut ur grannrummet och ställer sig att vänta på hissen. Han hälsar glatt godmorgon.

Jag konstaterar så glatt jag kan att det nog börjar närma sig lunch trots allt, och jag tror KB förstår vad jag menar med det. Sedan berömmer vi bägge den fina terrassen, där det är skönt att sitta när solen tittar fram. Något som inte direkt är att vänta sig i Göteborg, anmärker jag lite förnumstigt, och KB håller åter glatt med.

Ja, se det var kändisspaningen och -pratningen för den här bokmässan. Om man nu inte räknar att Gösta Ekman och Marie-Louise de Geer Bergenstråhle glatt spanade in frugan när hon härmade drygtettåringens mesta sätt att kommunicera, nämligen att skjuta fram underkäken så långt det bara går och säga "ajajajajajajajajaj".

Undrar om de bloggar om det. Glatt.