Ja, den uppmärksamma märker redan influenser.
När man kommer hem efter den åtminstone tredje dagen i ordningen med det lilla barnet - på ursvenska öppna förskolan, på kyrkans dito, på biblioteket med dess löjligt fascinerande marmortrappor - och har meddelat sin älskogsavsikt på modernaste sätt, per SMS, mitt på blanka eftermiddagen bara barnet somnar och med sin blotta uppenbarelse sett till att det blir möjligt; ja, älskog mitt på blanka eftermiddagen alltså - och får sin vilja fram med förödande gott resultat, och den k. hustrun sedermera går för att hämta det stora barnet med sparkcykel som denna inte kan hantera på fullkomligt nöjaktigt sätt, ja, då undrar man en aning över den tidskrift (vars omslag bifogas) som bringas hem från den kombinerade och efterlängtade promenaden och sparkningen: vill den k. hustrun säga mig något egentligen?
Observera att det inte är den k. hustrun som befinner sig på omslaget till tidskriften; kvinnan i fråga har i själva verket föga med inlägget att göra. Hon har inte ens rätt hårfärg och synerligen inte rätt slingor heller.
2007-11-29
things that make you go hmmm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Vitt och vansinnigt vackert" kanske har en dold undermening ...
Har det säkert, Helena. Den k. hustrun brukar med någorlunda jämna mellanrum berätta om ungdomsväninnan som fick de yngre männen att frusta frustrerat (finns det något annat sätt att frusta på?) genom att säga "Visst är det skönt när det vita kommer? Jaou, snön alltså."
Hur kommer det sig att man inte får läsa några initierade blogginlägg från dig nu för tiden (ja, sedan en månad; se här någon som kastar sten i glashus!)? Du kan inte skylla på Google direkt ...
Den som det visste. Brist på inspiration, tror jag. Eller oförmåga att komma till skott. Nåt sånt.
Skicka en kommentar