Inte sova

Sover.

När det närmar sig morgon märks det på ett antal saker: stordottern kommer klampande vid sextiden (det är definitivt inte alltid jag märker det, eftersom jag sover vid fönstret och slipper foga in henne under täcket bredvid mig); trafiken på vår länsväg börjar tillta (från det ständiga om än intermittenta brölet från långtradartrafiken på länsvägen utanför som har denna suboptimala meander som smitväg förbi centralorten till krutdurken och vidare); beroende på årstid kan fåglar kvittra och solen börja gassa, men inte nu; och hustrun ligger bredvid, allt högre stånkande över all den världens orättvisa som gör att fyraåringen kommer och lägger sig bredvid oss och att hennes make samtidigt har den elaka ovanan att andas både när han sover och när han är vaken, samt att hon blir förnärmad över småerotiska närmanden framåt sjutiden när de hade varit välkomna – så passande – vid sextiden.

Som framgår har jag aldrig haft några sömnproblem på den här sidan om vargtimmen. Annat är det med den fjortisrodnande sidan om

Är vaken.

midnatt: hur många gånger har jag inte legat och funderat på om det kan vara värt att pröva att ligga åt ett helt annat håll, företrädesvis hundraåttio grader om kring en axel runt mellangärdet, kanske vända sig på andra sidan eller buffa upp någon av de minst tre kuddarna på något annat sätt, samtidigt som den kära hustrun ligger bredvid och snarkar i högsta välmåga medan hon har för sig att hon minsann inte har somnat ännu (eftersom hon fortfarande pratar med mig, om än inte ens för den mest fullfjädrade logiska positivist eller språkteoretiker som Wittgenstein – se där ett ord som kommer att locka Google-besökare – fullkomligt begripligt).

Men nu efter sommarens sjätte eller sjunde läsecirkel hos Mefistofeles har något hänt. Ja, frugan vaknar alltså tidigt som tusan och gör sitt bästa för att alla andra över fem års ålder ska göra detsamma, men lyckas inget vidare med det: för första gången i vuxen ålder sover jag faktiskt gott, från den stund jag försiktigt skjuter ihop den för dagen aktuella boken samtidigt som ögonlocken ramlar ned som ett A-brunnslock, till den stund jag sömndrucken men egentligen utsövd vaknar och känner hågen tändas till den sprakande brasa som ligger och trummar med tårna mot sänggaveln bredvid, en timma försent.

Tur för oss lugnt sovande att det finns lunchraster.