drömmar

Personerna på bilden har verkligen
inget med mina drömmar att göra.

Klockan är missinassa - ett par minuter över två närmare bestämt - och jag har precis vaknat efter att i tur och ordning ha drömt om a) att Gorbatjov står med ett gäng andra vid det här laget gamla politbyråmedlemmar (de var unga när Gorbatjov var det) på ett tak någonstans och skriker ner, varpå nästan alla får skallen avskjutna. Gorbatjov kastar sig ned med huvudet före genom ett håll, tätt följt av mitt drömjag, som inte tycker att det där taket är en så fantastiskt väl vald plats att vara på. De sammansvurna har, visar det sig, planerat att mörda en mulla eller ayatollah eller nåt i den stilen. Han sover sittande på en cirkelrund, grön säng med fantastiskt välsmorda hjul eller om han helt enkelt befinner sig på ett gigantiskt luftkuddebord. En puff och han glider sakta iväg mot ett fall på tjugo meter. Innan han slår i marken och dör räddas han av en jättelik hand. 2) En film av Saddams hängning, som jag lyckades stänga av – det var någon enorm videohistoria utan i synfältet synliga reglage – efter stora problem eftersom jag inte ville se den. 3) Likaledes en film av kemiske Alis† hängning, som jag däremot inte lyckades knäppa av utan som jag var tvungen att stänga ute genom att blunda och trycka fingrarna mot öronen och säga la-la-la-la-la, men inte förrän jag hade sett hans gravt misshandlade ansikte och ofantliga ångest. Jag lyckades inte stänga ute ljudet helt av skrik och av vad som lät som en Aktuelltreporters löpande kommentar. Däremot vaknade jag, badande i svett. Något jag för övrigt gör ofta, utan att minnas vad jag har drömt.

Man kanske kan dra slutsatsen att jag drömmer mardrömmar ofta. Det är väl en avspegling av mitt inre liv, kantänka, som är mer turbulent än det borde och behöver vara, men förmodligen även att jag har ett väldigt tjockt och varmt duntäcke. Nuförtiden är jag dock ingen anhängare av Jung och tänker inte springa efter drömtydningsboken som förmodligen finns kvar någonstans i gömmorna.

† Eftersom jag inte för mitt liv kunde erinra mig hur kemiske Ali såg ut när han var i livet bildgooglade jag på människan och fann då att det inte fanns minsta likhet mellan personen i drömmen och den verklige. Inte för att det betyder något.