stuff that makes you go jaså

Urk vilken dag. Jag skulle aldrig ha tagit det där sista glaset vin igår kväll. Att det också var det första glaset vin jag inmundigade gör det hela något förvånande, men maximen förändras inte för det.

Man står där på morgonen och stirrar håglöst ut genom fönstret och den enda tanken som far runt genom huvudet är att rhododendronbuskarna förmodligen trivs. Ett regn utan dess like. Enligt SMHI fjorton märkliga sekundmeter ute på storsjön (som är Vänern). Vetskapen om att det är tvunget att ta barnen och den k. hustrun på något slags utflykt eftersom allt annat är värre. Bäst att sätta på sig ryskmaffiatröjan - som är väl använd vid det här laget, trots att den bara är två veckor gammal - dra upp huvan och med redan efter tre steg stelfrusna fingrar vandra iväg mot bilen och dagen-före-skyltsöndag-förlustelserna i den förnicklade tätort vi kallar … Ja, det är väl inte värt att upprepa in absurdum.

Det senaste, som måste vara en av mina älsklingar som jag inte har lyckats slå ihjäl riktigt ordentligt ännu, minner om att jag i veckan, då jag agerade omhändertagande far mer än vanligt eftersom den k. hustrun (för ovanlighetens skull, säger jag, och aj! säger jag redan nu för den rungande blick jag kommer att få) hade en dödslinje att passera, var på biblioteket med minstingen och då i ytterligare ett anfall av bildningstörst passade på att kontrollera om det hade kommit in några nya läroböcker i latin för nybörjare sedan sist. Det hade det förstås inte, och den bok som hela tiden har verkat lockande, den 1963 eller något ditåt helt färska utgåvan av Düring eller vad han heter, var fortfarande stulen eller möjligtvis insorterad under siglet K, en bokstav i biblioteksalfabetet jag aldrig har och förmodligen aldrig kommer att visa något intresse för. *suck*, man kan för evangelisterna med klädsam blygsamhet framvisa sin bildning (som den nu är) i all evärdlighet, men kan man inte mer latin än in absurdum (och, ja, potios sero quam nunquam, förstås) sorterar man in en bra bit under Alf Henrikson i återvinningsklassningssystemet.

Hic et nunc. Släkting till dagsfångaren. Men frånsett en nordsjöfiskare som inte har mycket val - och här är verkligen no pun intended - vem klarar av att här och nu byta riktning i höstens - förvinterns - första riktiga oväder? Interdum dormitat bonus Homerus. Ingen jämförelse i övrigt.