2009-09-15

Playing Foetsie

Glädjeflickan strålar. Hon packar just upp … Är det en squashracket? En regnmätare? En fiskhåv? En portabel pigtittare? En stekspade? En elektrisk tåflörtningsmaskin?

Inte gott att veta, men tydligen är användningsområdena många.

Foetsie är – förstås – en elektrisk flugsmälleracket, och Glädjeflickan, som tidigare ibland mekaniskt har mosat de flygfän jag i min blödiga ahimsagärning har varit i färd med att släppa ut genom fönstret, tar nu ett ytterligare skallrande steg i den väloljade kapprustningen. Här förekommer ingen détente, inga runda-bords-samtal, inget sparat krut: fruktflugor, spyflugor, getingar och myggor tillika, alla ska nu förvandlas under ivriga och glada tjut till rykande ryckande kitinhögar, trots löftet på förpackningen, Der Foetsie! funktioniert geruchlos. Sjung o gudinna om vreden som brann, och vapnen skramlade väldigt.

Men allt är inte förlorat, vi blomsterflugkramare förstår genom närmsta Wikipedia-artikels bilder att förstärkningar är på väg. Och under tiden kan jag, som närmast är att betrakta som hushållets glasmästare efter ett tjugotal renoverade fönster, ju ta ur rutorna ur bågarna, så att de sex- och åttafotade vännerna kan fly fältet till fältet när racketen/håven/pigtittaren/stekspaden närmar sig, elektriskt vinande. Kapprustning är en dubbelriktad gata, tills den ena får slut på asfalt.

Undrar förresten hur kineserna som ligger bakom den här produkten lyckas transformera upp spänningen från två 1,5-voltsbatterier så till den milda grad att en Caryl Chessman – som ju valde en annan väg till slut – skulle ha känt oro. Ofarligt för människor och husdjur ska det vara, men efter att ha sett en spastisk fluga guttaperkahoppa knastrande tänker jag hålla mig och de mina från metallnätet.

Inga kommentarer: