Som Cornelis läser jag i bladet om det senaste lustmordet: det är Lars Nittve som försvarar att Moderna inte återlämnar en målning av Emil Nolde till den judiska familj från vilken målningen (och mycket annat) stals under 1930-talet med motiveringen att de har en advokat som tar 40-50 procent av värdet av allt han lyckas återbörda till familjen.
Herregud vilken tjänste(manna)ande. Här har familjen bett en person att försöka se till att de får tillbaka vad som har rövats från dem, och det i sig är en anledning att inte ge dem det. Jag förmodar att gången skulle te sig fullkomligt rimlig även i domstolssammanhang, även i Lars Nittves ögon: den oskyldigt morddömde ignoreras, för han har ju för tusan anlitat en advokat som – huvva! – tar betalt för sina tjänster, en andel av skadeståndet från staten, säg. Det går ju inte an, inte kan det bli rättvist inte. Sitt i finkan i ytterligare fem år, trots att vi vet att du är oskyldigt dömd, nu när du har varit korkad nog att be en person om hjälp mot vederlag.
Förbannade djävla pucko, ge tillbaka målningen och det meddetsamma, särskilt som det nu otvivelaktigt faktiskt är så att målningen är stulen från familjen.
2008-06-09
idioter finns det överallt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Nu hör det ju till saken att familjen redan fått kompensation för tavlan av den tyska staten, samt att de inte lyckats bevisa att tavlan verkligen tillhör dem.
Innan de gör detta kan man nog inte se det som något annat än klassisk judisk roffarmentalitet, tyvärr.
Men Johan: om tyska staten har kompenserat staten för familjen innebär det två saker. Dels (ur Modernas synvinkel, se artikeln) att familjen faktiskt anses ha bestulits på tavlan (därav mitt uttalande om att det inte råder något tvivel om att tavlan tillhör familjen), dels att om den inte ska lämnas tillbaka till familjen, så ska den lämnas till Tyskland, som ju har betalat för den. Det finns ingen anledning för Moderna att behålla stulet gods, liksom det inte finns någon anledning för mig att behålla den bil jag har köpt för en och femtio i god ro.
Det finns ingen som helst ursäkt att förhala ärendet. Okej, lämna inte över taveleländet till familjen, men lämna över den till tyska staten i sådana fall.
Roffarmentalitet?
Trams på hög nivå. Det är inte "familjen" som blivit bestulen, de två är *barnbarn* till den som bestals. Och juridiskt är det alltså inte olagligt för Moderna att behålla tavlan, de är de juridiska ägarna.
Är det moraliskt då? Ja, de har ju dels betalat för den, dels innebär den nuvarande situationen att alla som vill har möjlighet att se den. Vad skulle hända om tjocka släkten fick tavlan? Antingen säljer de (släkten) den; då har Moderna i princip gett 30 miljoner kronor till två främmande typer bara för att de råkar vara släkt med en bestulen tysk, eller så behåller de den själva; behåller de eller säljer till en privatperson blir det dessutom inte längre möjligt för vanligt folk att se den.
Vad fasen är det för moraliskt med det? Dummaste trams jag läst på länge.
Kim: tja du. Du kan inte lämna lägenheten/villan/löksoppan öppen nu på fredag så kan vi ta samma diskussion med dina barnbarn om sextio år? Jag har visserligen en kofot, men gillar att göra det lätt för mig, precis som du.
Trams var ordet.
För det var ju Moderna museet som stal tavlan. Men låt oss säga så här: jag tvingas fly landet, lämnar lägenheten, denna stjäls utan att jag vet om det (säg att jag har 0 kr i månadshyra), jag dör, 30 år senare säljer tjuven lägenheten för marknadspris, 30 år ytterligare senare kommer mina barnbarn och kräver att den som då har lägenheten ska *ge* den till dem.
Ja, då hoppas jag att vederbörande omedelbart slänger ut mina uppenbart stolliga barnbarn.
Kim: du är uppenbarligen inte bekant med begreppet häleri, så jag ska citera Wikipedia åt dig; kanske lär du dig något:
"Häleri, gör i svensk rätt den sig skyldig till som 1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott, 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller 3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran"
Samtliga rekvisit är uppfyllda i mer eller mindre grad i det här fallet. Möjligen kan en desperat själ kasta fram att att häleri är ett uppsåtsbrott, och det vore just snyggt det: en statlig institution som hävdade god tro.
Moderna kan ställa krav på den de köpte tavlan av om de har lust; den - tavlan - tillhör likväl familjen. Hade den inte stulits hade den antingen blivit kvar i familjens ägo och genom arv hamnat hos barnbarnen, eller så hade den sålts någon gång och då hade pengarna eller vad man själva bestämde att köpa för pengarna gått i arv till barnbarnen så småningom.
Men det där med äganderätt är väl alldeles för besvärligt, för det är tydligen så att det går utmärkt att behålla stöldgods, bland annat med den erbarmligt löjliga motiveringen att "vanligt folk inte kan se tavlan om den säljs till en privatperson".
Och när lämnar du landet så att vi kan iscensätta din strålande idé då?
Häleri är det om du som köpare är medveten om att det du köpt är stulet och/eller har (goda) skäl att anta att det du köpt varit för billigt och alltså inte kan motsvara det faktiska värdet. MM köpte tavlan av en konsthandlare för cirka 40 år sedan och även om jag inte vet hur mycket MM betalade då, antar jag att det var det dåvarande "marknadsvärdet". MM har mig veterligen alltså inte förvärvat målningen via konstiga eller ens oetablerade kanaler och vad jag förstår så har familjen (det handlar vad jag förstår om släktingar, inte de faktiska ägarna) redan fått betalt av tyska staten. Som jag ser det är MM moraliskt och materiellt ägare till konstverket. Om något skall väl i så fall MM låta sälja målningen på öppna marknaden och så får MM och "släktingarna" dela på pengarna 50/50. Även om jag alltså anser att "släktingarna" inte har några verkliga krav att komma med. Hur uppgörelsen mellan familjen och tyska staten ser ut och vad de fick samt vad för krav de hade då låter jag vara osagt. Nej motparten i detta fall är i så fall tyska staten. Familjens krav justerades de facto för flera år sedan. Skall du ha kvar kakan och äta den? I min värld går inte det. Lika lite som om jag fått ut något på försäkringen om något blivit stulet så kan jag ju inte behålla pengarna och få det stulna tillbaka. Ägarna i det fallet är i så fall försäkringsbolaget.
Eric: nu börjar det här bli tämligen gammalt, men av vad jag kommer ihåg av det hela var familjens överenskommelse med tyska staten att man skulle betala tillbaka det relativt lilla belopp man fick som kompensation om tavlan (eller snarare tavlorna, om jag minns rätt) dök upp igen.
Det är möjligt att du har rätt om häleri; en verkligt viktig poäng - tycker jag då - är dock att en statlig institution inte ska dölja sig bakom lagtolkningar utan göra vad som är _rätt_. Att det sedan går att diskutera är ju lika uppenbart som att det går att diskutera annat, t.ex. vissa partiföreträdares ständiga bruk av ord som "rättvisa" och "solidaritet", två gummiord som inte betyder någonting, vad det verkar.
Jag tycker alltså att det är rätt och riktigt att lämna tillbaka tavlan, helt utan krav på motprestation, du inte. Vi har olika åsikter och lär inte mötas i frågan.
Det var ju intressant att se vilka kommentarer du hade fått på detta inlägg! Nu är jag lite sent ute, men jag ville passa på att säga att vi var och såg en utställning av några av Emil Noldes verk när vi senast var i Berlin. Fina grejer.
I grunden håller jag helt med dig.
Skicka en kommentar