2008-03-08

hand i hand, hållplats till hållplats

Det är ändå något visst med Göteborg.

I alla fall händer något med mig när jag kommer hit. Om någon skulle drista sig att beskriva mitt normala förhållande till människor jag träffar i transaktionssammanhang - en dosa snus i kiosken, för att ta ett aktuellt och brännande exempel - vore jag inte förvånad om det bleve med orden "artig med drag åt butterhet". Det är förvisso inte den bild jag har av mig själv, och den synen är besläktad med att jag anser mig ha en atlets kropp, låt vara in spe.

Men i Göteborg kan jag inte undvika att berömma pressbyråexpediten för att hon med schvung och kläm snabbt som ögat räknar fram växeln på en femhundring för en dosa rapé och en flaska vatten och får något glatt tillbaka, och några minuter senare, på apoteket, gläds jag åt att min beställning av mitt favoritläkemedel, en tub treo citrus, expedieras genom en halv böj.


En viss matematisk mognad krävs för att förstå att det här är roligt.
Och nu när jag sitter i rum 446 på Elite plaza hotel med Glädjeflickan och råkar kasta en blick ut upp mot Otterhällan (Kungshöjd mao.) ser jag bland de i övrigt visserligen rätt trista fastigheterna ett hus† där någon har beställt och någon annan konstfärdigt har huggit in de första 260 decimalerna av π (varav jag bara hade memorerat 1415926535, så här finns alla möjligheter till ytterligare inlärning).

Sånt är trevligt. Det får mig i en sådan stämning att jag hoppas att det skulle föranleda en göteborgsk bekants beskrivning av mig som "artig med drag åt hjärtlighet".

Nu skulle det givetvis finnas en bild av huset här, men den ligger i kameramobilen och går inte att få ur därifrån förrän i morgon. Fortsättning följer.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Finns talet 446 nånstans i följden av pidecimaler? I så fall är det allt bra kosmiskt.

Och konstigt var det att helgen kunde bli så bra trots det verkligen generalusla vädret. Och trots att det blev lite tradigt med shoppingen där ett tag -- men nu går jag dina blogghändelser i förväg. Seså: ta det där som en uppmaning!

Anonym sa...

Själv har jag en gång suttit på taket till nuvarande Elite Plaza och druckit öl. Det får man visst inte nuförtiden, vi försökte när jag nästlade till mig en natt på hotellet år 2000, men det gick inte att komma upp längre. Attans.

Anonym sa...

Å förresten, du hade inte Kate Bushs låt "pi" med på rummet? Utmärkt låt, och inte minst ett bra sätt att komma ihåg decimalerna.

Roger Sjölander sa...

Glädjeflickan: skulle tro att det gör det ja, 446, för pi är irrationellt och måste väl då innehålla alla tänkbara talföljder (säger jag och viftar med händerna).

Irene: Men man får sitta nere i restaurangen och dricka öl. Utsikter är överskattade. Översikter utskattade. Kate Bush har jag inget förhållande till (inte med heller), men jag gör i alla fall allvarliga försök att memorera vissa Tom Lehrer-låtar.